Heslaby Glorious Prince, till vardags kallad Gusten
Gusten är en svart Bearded Collie från Kennel Heslaby och han är född den 17 Mars 2009.
När jag för länge sedan tittade efter hundraser som skulle passa mig fastnade jag för Bearded Collie. Jag var iväg och tittade på flera utställningar och förtjusades av deras vackra, fluffiga päls. Framför allt fastnade jag för tassarna som är så gulliga under all denna päls. Men ack vilket jobb att hålla pälsen så fin. Eller? Nu faller det sig som så att jag numera är stolt ägare till en Bearded Collie. Vad är det jag har gett mig in på?
Min förhoppning är att jag och Gusten ska ha kul i utställningsringen - lite roligt är det trots allt med rosetterna. Under första året när vi aktivt ställde ut blev det mest blå rosetter, det som idag kallas very good, vilket är mer tydligt i förhållande till vad som står i reglerna om de olika bedömningarna. Sedan tog vi utställningspaus ett tag och under våren 2012 har vi tack vara Marianne kommit igång igen. Nu har Gusten hunnit växa på sig något och vi har fått flera excellent och även ett CK vilket jag tycker jättekul. Nu känns det roligt att ställa ut igen, samt att jag inte ställer honom själv. Jag blir nervös och osäker och det hjälper inte Gusten ett dugg. Lydnaden och brukset går det sisådär med, Gusten är aningen svårmotiverad när det gäller sitt, ligg och ha tålamod. Att spåra gillar han skarp, uppletande övningar går framåt men ibland tror jag han glömmer att koppla på näsan och hittar han inte några föremål kommer han lika glatt tillbaka till mig och frågar om vi kan göra något vettigt istället.
Vi har också kämpat på i fårhagen med vallning och där har jag fått dra in honom i hagen. Han har verkligen inte alls förstått att han är en vallhund vilket har gjort mig besviken för jag har tyckt det är så himla kul. Men även fårhagen vilade vi ifrån under tiden vi ändå hade mycket annat som nyblivna föräldrar och komma in i nya rutiner. I våras tog Marianne med oss på en domarkonferens och Gusten som inte hade sett får på 1 år fattade fortfarande ingenting. Poletten hade inte ramlat ner under vilotiden. Pratade med domarna och fick nya råd och rön. Jag hade även sex stycken vallningsbiljetter kvar, varpå jag gav honom chansen. Sex gånger och vallar han inte efter de så ger jag upp. Och plötsligt en kväll så hände det - Gusten gick glatt in i hagen och började valla. Hur glad blev jag inte då - äntligen, underbart och vad svårt det var att göra rätt för mig som gått och tragglat så länge. Nu har han fortsatt att valla och poletten har verligen ramlat ner. Äntligen känner jag att hans vilja till vallning finns där och är där för att stanna. Gusten har också gjort vallanlagsprov med godkänt resultat Nu ser jag till att försöka komma till fårhagen en gång i veckan om inget annat stör planeringen. Vi har hittat vår aktivitet som vi gillar att göra tillsammans båda två!
Välkommen att läsa om våra bravader här på hemsidan. Besök min blogg och håll dig uppdaterad om vår vardag, som handlar om både hundar, barn och annat som händer i livet.
När jag för länge sedan tittade efter hundraser som skulle passa mig fastnade jag för Bearded Collie. Jag var iväg och tittade på flera utställningar och förtjusades av deras vackra, fluffiga päls. Framför allt fastnade jag för tassarna som är så gulliga under all denna päls. Men ack vilket jobb att hålla pälsen så fin. Eller? Nu faller det sig som så att jag numera är stolt ägare till en Bearded Collie. Vad är det jag har gett mig in på?
Min förhoppning är att jag och Gusten ska ha kul i utställningsringen - lite roligt är det trots allt med rosetterna. Under första året när vi aktivt ställde ut blev det mest blå rosetter, det som idag kallas very good, vilket är mer tydligt i förhållande till vad som står i reglerna om de olika bedömningarna. Sedan tog vi utställningspaus ett tag och under våren 2012 har vi tack vara Marianne kommit igång igen. Nu har Gusten hunnit växa på sig något och vi har fått flera excellent och även ett CK vilket jag tycker jättekul. Nu känns det roligt att ställa ut igen, samt att jag inte ställer honom själv. Jag blir nervös och osäker och det hjälper inte Gusten ett dugg. Lydnaden och brukset går det sisådär med, Gusten är aningen svårmotiverad när det gäller sitt, ligg och ha tålamod. Att spåra gillar han skarp, uppletande övningar går framåt men ibland tror jag han glömmer att koppla på näsan och hittar han inte några föremål kommer han lika glatt tillbaka till mig och frågar om vi kan göra något vettigt istället.
Vi har också kämpat på i fårhagen med vallning och där har jag fått dra in honom i hagen. Han har verkligen inte alls förstått att han är en vallhund vilket har gjort mig besviken för jag har tyckt det är så himla kul. Men även fårhagen vilade vi ifrån under tiden vi ändå hade mycket annat som nyblivna föräldrar och komma in i nya rutiner. I våras tog Marianne med oss på en domarkonferens och Gusten som inte hade sett får på 1 år fattade fortfarande ingenting. Poletten hade inte ramlat ner under vilotiden. Pratade med domarna och fick nya råd och rön. Jag hade även sex stycken vallningsbiljetter kvar, varpå jag gav honom chansen. Sex gånger och vallar han inte efter de så ger jag upp. Och plötsligt en kväll så hände det - Gusten gick glatt in i hagen och började valla. Hur glad blev jag inte då - äntligen, underbart och vad svårt det var att göra rätt för mig som gått och tragglat så länge. Nu har han fortsatt att valla och poletten har verligen ramlat ner. Äntligen känner jag att hans vilja till vallning finns där och är där för att stanna. Gusten har också gjort vallanlagsprov med godkänt resultat Nu ser jag till att försöka komma till fårhagen en gång i veckan om inget annat stör planeringen. Vi har hittat vår aktivitet som vi gillar att göra tillsammans båda två!
Välkommen att läsa om våra bravader här på hemsidan. Besök min blogg och håll dig uppdaterad om vår vardag, som handlar om både hundar, barn och annat som händer i livet.